Genomförande och reflektion över undervisningsmomentet om magnetism

Planering:

Planeringen av undervisningsmomentet som jag har utgått från, har redogjorts tidigare på bloggen.

Lpfö 98/10 (2010):

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

·         utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.

·         tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

·         utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Grupp:

Fem barn i åldern 3,1 år till 3, 4 år.  Alla barnen har annat modersmål än svenska.

Genomförande:

Jag valde att börja första tillfället att fråga om barnen visste vad en magnet var för att få en uppfattning om barnens förförståelse. Det var ingen av barnen som kände igen ordet. När jag sedan plockade fram stavmagneter var det på samma sätt. Inget av barnen hade en uppfattning om vad det kunde vara. Däremot när kylskåpsmagneterna plockades fram var det ett av barnen som sa att de hade sådana hemma, på kylskåpet. Det väckte tankar hos flera barn och de kom ihåg att de hade också hade sådana saker på kylskåpet. Vi tog då magneterna med oss till kylskåpet för att pröva om förskolans magneter också fastnade på vårt kylskåp och att de skulle få ett namn på sakerna de hade hemma, magneter. Jag ställde också frågan om det finns fler saker magneter kan fastna på och vilka det skulle kunna vara. Men det var bara kylskåpet som magneterna fastnade på.

I planeringen som gruppen gjort gemensamt var tanken att undervisningsmomentet skulle starta med magnetsagan, men eftersom barnens förförståelse om magneter var begränsad valde jag att de först skulle få en uppfattning om att magneter attraherar mot olika material. Därför gick vi ut på jakt med våra magneter efter saker som magneterna skulle fastna mot på förskolan.

Barnen fick var sin magnet och jag sa att de fick pröva magneten mot allting utom våra datorer för magneter och datorer tycker inte om varandra.

Tillsammans och i interaktion med varandra började barnen pröva sina magneter mot bord och stolar. Magneterna fastnade inte någonstans. Då går ett av barnen till kylskåpet och säger:

”Det är bara kylskåpet som gillar magneter!”

De andra barnen var snabbt där och satte upp sina magneter. De konstaterar gemensamt att kylskåpet gillar magneter. Jag bekräftar att magneten attraherar kylskåpet. Då säger ett barn:

”Hör du inte, de gillar ju varandra!”

Jag förklarar då att om man säger attrahera om magneterna så betyder det att de gillar varandra. Barnen lyssnar, men ser väldigt skeptiska ut.

Jag föreslår att vi lämnar stolar och bord och ser om vi kan fortsätta vår jakt på saker som attraheras av magneter.

Barnen ger sig ut som en lång orm på förskolan. Det en prövar, det ska alla pröva. De hittar benen på ljusborden, dörren in till förskolan, mjölkautomaten och saxar. För varje gång magneten fastnar på något material som attraheras ropar barnen:

”De gillar varandra!”

Jag är hela tiden med och vi reflekterar över vilket material det kan vara i sakerna som attraherar/gillar magneter. Barnen har ingen hypotes till vad det kan vara, men de drar slutsatsen att de ska vara kalla. När vi känner på alla saker som de har hittat som attraheras av magneterna så är de kalla och till exempel stolar och bord som inte attraherades av magneten var inte det. När barnen ville fortsätta leta observerade jag hur de först kände på saken, sedan satte dit magneten. Under sitt letande pratar barnen hela tiden med varandra och uppmärksammar varandra på hur de uppfattar att magneten fungerar. Kommer den att fastna eller inte?

Efter en stund avbryter jag och vi reflekterar över det vi har upptäckt med magneterna.  Två av barnen säger:

”Magneter gillar inte bara kylskåp!”

”Nej, de gillar massa kalla saker!”

Nu sätter vi oss ner och läser sagan: ”Tummis och Dockis hittar en spikfångare”. Jag hade med mig material som t,ex hästskomagnet, spik, mutter, blomma, pinne, sked för att åskådliggöra sagan på ett tydligt sätt.

När sagan är slut säger barnen att Tummens magnet, precis som deras, gillar spik, sked och mutter, men den gillar inte pinnar och blommor för de är inte kalla!

Nästa tillfälle vi sätter oss ner tittar vi först på dokumentationerna med bilder som jag tog vid förr undervisningstillfället. Barnen använder begreppen magnet, stavmagnet, hästskomagnet och gillar. Jag använder ordet attrahera, men barnen ignorerar det konsekvent.

Den här gången får barnen en stavmagnet var och en briotågvagn. De får lov att undersöka sakerna ihop. När magneten fastnar på ena sidan av vagnen är det jubel för de pussas och när de vänder på magneten och vagnen skjuter fart är det för att den letar efter någon annan att pussa, den gillar inte magneten längre. De delar upp sig så att två vagnar ”pussas och gillar” varandra och tre likaså, men de vänder tågen så att de repellerar mot varandra och får fart. Under undersökningsmomentet ger jag barnen begreppen attrahera och repellera i samtalet.

När de undersökt och utforskat tågen en lång stund frågar barnen om de får visa sina kompisar vad de kan göra med tågen och magneterna och det blir ett utmärkt tillfälle att presentera begreppet magnetism för de andra barnen.

Reflektion:

I förskolan ska barnen lära genom lek och kreativitet. Därför är det viktigt att som Elfström m. fl (2010) skriver att ”göra” är utgångspunkt, också i naturvetenskapen. Barnen i förskolan ska få undersöka, upptäcka och utforska. De ska också få iaktta likheter och olikheter, jämföra, beskriva, benämna, ordna och se mönster i olika fenomen. Fenomenet magnetism är ett svårförståligt område, även för oss som har fördjupat oss i fenomenet. Elfström m. fl (2008) skriver att barnens nya kunskap ska vara på lagom avstånd från deras tidigare erfarenheter. Det betydelsefulla är att det utmanar och lockar deras nyfikenhet, men det får inte vara ett för stort intervall från barnens tidigare förvärvade kunskaper och erfarenheter.   Men när barnen får utforska det utifrån sin vardagsvärld och med lust och glädje, skapar det ett sammanhang för dem att få en förståelse för naturvetenskapliga begrepp, även om de inte anser att de rätta begreppen är de ”rätta”. För även om mina barn ansåg att attrahera och repellera var ”fel” ord, så har de hört begreppen och känner igen dem.  Barns lärande är en ständig process och just nu var det ordet gilla och pussa som passade bättre in i deras förståelse för fenomenet magnetism. De såg också på magneterna ur ett animistiskt perspektiv. Enligt Helldén m.fl (2010) är det när barnen låter saker beskrivas som levande och som kan göra saker, som till exempel att magneter gillar/ogillar saker och tycker om att pussas.

Det var tydligt att barnen tyckte det var ett spännande fenomen att utforska och de fortsatte också i leken att pröva vilka saker som gillade varandra, tillsammans med de andra barnen som inte hade varit med i undervisningstillfället. För även om barnen inte har tillgång till magnetlådan med alla magneter i sin fria lek har det skapat uppmärksamhet var man kan hitta saker som attraheras eller repellerar av magneten med hjälp av briotågen och de stora hästskomagneterna som alltid finns till deras förfogande. Att hitta saker som attraheras av magneter har spridit sig över hemvisterna på förskolan!  Detta skapar språklig interaktion utifrån ett naturvetenskapligt fenomen och väcker barnens nyfikenhet och intresse. De ställer hypoteser och prövar dem i samspel med sina kamrater och pedagoger.  Barnen får en förmåga att upptäcka och undersöka ett naturvetenskapligt fenomen på ett kreativt och lustfyllt sätt! Området magnetism har verkligen gjort sitt intåg på vår förskola.

Referens:

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L., och Wehner-Godée, C. (2010).

 Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Hellde'n, G., Jonsson, G,. Karlefors, I. och Vikström, A. (2010).

Vägar till naturvetenskapens värld -ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Skolverket . (2010). Läroplan för förskolan Lpfö-98. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.