Inför exkursion

Baltiska issjön
För 18 000 år sedan började inlandsisen smälta bort. Och för 14 500 år sedan, framför iskanten, bildades en sammanhängande smältvattenssjö i Östersjösänkan, den Baltiska issjön. Den hade ett enda utlopp i Öresund. Efter ca 500 år hade erosionen och landhöjningen bildat en tröskel som var högre än världshaven och utloppet i Öresund var som ett jättelikt vattenfall. Den fortsatta avsmältningen gjorde att mer vatten tillfördes till Baltiska issjön, men dess yta förblev stabil eftersom tröskeln vid Öresund utgjorde ett avlopp.

För ca 12 800 år sedan sökte sig Baltiska issjön ett nytt utlopp på grund av att strandlinjen i södra Sverige föll med 5-10 meter. Den mest sannolika platsen för detta utlopp verkar ha varit i Mellansverige, i Västergötland. När isen drog sig tillbaka en kort bit norr om Billingen bildades en förbindelse mellan Baltiska issjön och Västerhavet. Eftersom man i sedimenten inte funnit några tecken på att saltvatten skulle ha trängt in, verkar det som om den bara existerat en kort period och då endast som ett utlopp för Baltiska issjön.

För 12 600 år sedan blev det, under en 1100 år lång period, åter kallare och isen började växa på söderut igen. Utloppet vid Billingen täpptes igen av den framryckande isen. I slutet av den kalla Yngre Dryastiden började isen smälta mer än den växte till och iskanten drog sig åter norr ut. Den Baltiska issjön fick så ett abrupt slut på grund av att isen lämnade norra spetsen av Billingen och förbindelsen till Västerhavet åter öppnades. På ett år tappades Baltiska issjön på 10 000 kubikkilometer vatten och ytan sänktes med 25 meter.

De sediment (material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs- och sjöbottnar) som avsattes i Baltiska issjön, nära isens kantlinje, var varviga glaciala leror. Med hjälp av dessa kan man skapa en slags tidtabell för isens avsmältning.
/Monika