Inför exkursion

Baltiska issjön
För 18 000 år sedan började inlandsisen smälta bort. Och för 14 500 år sedan, framför iskanten, bildades en sammanhängande smältvattenssjö i Östersjösänkan, den Baltiska issjön. Den hade ett enda utlopp i Öresund. Efter ca 500 år hade erosionen och landhöjningen bildat en tröskel som var högre än världshaven och utloppet i Öresund var som ett jättelikt vattenfall. Den fortsatta avsmältningen gjorde att mer vatten tillfördes till Baltiska issjön, men dess yta förblev stabil eftersom tröskeln vid Öresund utgjorde ett avlopp.

För ca 12 800 år sedan sökte sig Baltiska issjön ett nytt utlopp på grund av att strandlinjen i södra Sverige föll med 5-10 meter. Den mest sannolika platsen för detta utlopp verkar ha varit i Mellansverige, i Västergötland. När isen drog sig tillbaka en kort bit norr om Billingen bildades en förbindelse mellan Baltiska issjön och Västerhavet. Eftersom man i sedimenten inte funnit några tecken på att saltvatten skulle ha trängt in, verkar det som om den bara existerat en kort period och då endast som ett utlopp för Baltiska issjön.

För 12 600 år sedan blev det, under en 1100 år lång period, åter kallare och isen började växa på söderut igen. Utloppet vid Billingen täpptes igen av den framryckande isen. I slutet av den kalla Yngre Dryastiden började isen smälta mer än den växte till och iskanten drog sig åter norr ut. Den Baltiska issjön fick så ett abrupt slut på grund av att isen lämnade norra spetsen av Billingen och förbindelsen till Västerhavet åter öppnades. På ett år tappades Baltiska issjön på 10 000 kubikkilometer vatten och ytan sänktes med 25 meter.

De sediment (material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs- och sjöbottnar) som avsattes i Baltiska issjön, nära isens kantlinje, var varviga glaciala leror. Med hjälp av dessa kan man skapa en slags tidtabell för isens avsmältning.
/Monika

Allemansrätten

Allemansrätten är inskriven i en av Sveriges fyra grundlagar. Den är unik på så sätt att vi kan röra oss fritt i naturen men viktigt att tänka på är att inte störa eller förstöra. Det är ett kulturarv som ska vårdas och begreppet har funnits sen tidigt 1900-tal.

Vad gäller?

Vi kan gå och springa nästan överallt i naturen. För att placera ut orienteringskontroller och geocacher behövs markägarens tillstånd.

Klättring är tillåtet både sommar och vinter men visa hänsyn till djur och natur.

Cykla, rida, plocka bär och svamp är tillåtet men tänk på att inte cykla över tomt, plantering eller mark.

Enskild väg får användas genom att gå, cykla eller rida. Markägaren bestämmer om motorfordon får nyttjas.

Ta gärna med hunden i naturen men under tiden 1 mars till 20 augusti bör inte hundar springa lösa. Detta för att många vilda djur får ungar då.

Det är tillåtet att bada vid stränder, åka båt nästan varsomhelst och förtöja och övernatta i båten ett dygn. Allemansrätten gäller på vatten och på land.

Jakt och fiske ingår inte i allemansrätten. Det är fritt att sportfiska i Sveriges största insjöar och i enskilt vatten utmed kusterna.

Rastplatser är tänkta för tillfällig vila för husvagnar och husbilar och du får stanna där högst 24 timmar.

Du har rätt att vistas i naturen oavsett vem som äger marken. Där allemansrätten gäller får inte markägaren sätta upp stängsel och skyltar.

Allemansrätten gäller under förutsättningar att du inte åstadkommer skada eller besvär. Därför gäller inte allemansrätten på en golfbana. Det kan då vara lätt att skada gräsytan under pågående spel.

Befolkningen har vuxit i vårt land och i och med det så har trycket på naturen ökat, speciellt den tätortsnära naturen där många är bosatta. För att vi ska kunna fortsätta att röra oss fritt i naturen är det viktigt att vi värnar om den. För att fånga friluftslivets bredd och dynamik sker det kontinuerlig forskning kring naturbaserad turism och friluftsliv.
Referens http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Friluftsliv/Allemansratten/[hämtad 110427]

Inför exursionsdagarna

Biotoper

Biotop är en biologisk term för ett område, där vissa växter – eller djursamhällen hör hemma. Biotopen har särskilda egenskaper som är avgörande för vilka växter och djur som lever i området. Alla biotoper är påverkade av det industriella samhället vi lever i, där den mänskliga verksamheten är en faktor som avgör dess egenskaper. Det kan t ex vara djurhållning, åkerbruk och vattenanvändning. Enkelt förklarat är en biotop ett område som vissa djur och växter trivs bättre i. Exempel på olika biotoper; insjö, strand, lövsumpskog, kärr, öken, regnskog och korallrev.

Kalkälskande växter

Det finns vissa växter som älskar kalk, t ex orkidéer, tulpaner, och syrener. Dessa växter är beroende av en kalkhaltig miljö. Kalkälskande växter vill på sin växtplats ha ett Ph värde som är mer än sju, som är det normala värdet. Med ett högt Ph värde tas näringen upp lättare av vissa växter. Man kan se om jorden är kalkrik genom att se vilka växter som växer där. I en kalkrik jord är växtligheten gynnsam och där finns det ofta många arter/ Ann-Sofie

Inför exkursion.

Västgötabergen och dess ingående bergarter.

I Västergötland har vi 15 platåberg som består av sedimentära bergarter som under tidsperioderna från kambrium, ordovicium och silur avlagrats under sammanlagt 130 miljoner år.



Urberg.
För 1700-1670 miljoner år sedan bildades urberget kring Falbygden, Kinnekulle och Billingen och det består av tonalit och granit. För 1600-1560 miljoner år sedan bildades urberget kring Halle och Hunneberg och det består av gnejsig granit och tonalit. Vid denna tid låg Västergötland i havsbandet och i havet bestod livet av enkla encelliga organismer.
Sandsten.
I äldre kambrium för 530 miljoner år sedan hade berggrunden pga. flera istider eroderats till en nästan plan yta och täckts av ett grunt hav. Det avsätts sedimentlager av sand där den grövre sanden tillhör den äldsta och den finare sanden den yngre. Med tiden fossiliseras sandlagren till sandsten. Grävspår av trilobiter och maskar som levt på havsbottnen förekommer i sandstenen.
Alunskiffer.
Under mellersta kambrium och äldre ordovicium för 515-485 miljoner år sedan steg havet och sandavlagringarna avlöstes av lersedimentation. Idag har dessa omvandlats till alunskiffer där vi kan se mycket av fossil bevarade. Alunskiffer består av skifferolja och uran.
Kalksten.
Under mellersta kambrium och äldre ordovicium 513-471 miljoner år sedan när havet blivit djupare bildades kalkstenen. Här finns nu rikligt av bl.a. skalfragment av olika organismer och mikroskopiska kalkspatskorn från mikroorganismer. Falbygdens jordar består av mycket kalk vilket ger magra jordar som är mindre bra för odling men mer lämplig för betesmark.
Lerskiffer.
När vattnen var djupa under yngre kambrium och äldre silur för 500-430 miljoner år sedan omvandlas lerslam till lerskiffer. Varaslätten består av eroderad lerskiffer vilket ger bördig jord.
Diabas.
Under yngre perm för 300-270 miljoner år sedan inleddes en geologiskt aktiv period då samtliga kontinenter kolliderade och superkontinenten Pangea bildades. På många ställen sprack berggrunde och magma pressades upp. Magman svalnade till hård diabas och skyddar därmed de underliggande bergarter från erosion.


Geologiska tidsperioder. (Geologiska tidsskalan.)

Den geologiska tidsskalan är den tid från det att jorden bildades fram till idag. Den är indelad i fyra tidrymder, eoner. Hades är den äldsta och därefter följer Arkeikum, Proterozoikum och Fanerozoikum som är tidrymden för de första makroskopisk synliga livsformerna. Jordens historia kunde geologer tidigt med hjälp av olika geologiska kännetecken som bl.a. strukturer, fossil och bergarter dela in i de olika perioderna. Skapandet av den geologiska skalan gjordes med hjälp av relativa dateringsmetoder som bestämde den inbördes ordningen. Man kunde dessutom specificera exakt ålder när man upptäckte radioaktiviteten.


Referens:
http://sv.wikipedia.org/wiki/V%C3%A4stg%C3%B6tabergen
http://www.tellus.geo.su.se/geologi_i_skolan/Pages/tidsskalan1.htm

Inför exkursion
Jordprofil Podsolsprofil & brunjord
Vilken jordmån som blir/är på ett visst ställe beror på väder, terräng, jordmån, växtlighet och tid.
Vilken typ av jord det är avgör förutsättningarna för om det blir jord- eller skogsbruk. Skog och skogsbruk har bäst förutsättningar i podsoler och jordbruk/odling ger bäst resultat i brunjord då den är mera bördig än podsol. För alla som sysslar med jordbruk/agrikultur, har jordmånsbegreppet stor betydelse.Då vi tittar på och beskriver jorden i höjdled gör vi en sk. Jordprofil. Oftast består marken uppifrån och ner av:

• Ytlager, ett lager av organiskt material med synliga växtdelar
• Urlakningsskikt, av det organiska materialet är jorden mörk till färgen
• Urlakningsskikt, jord med blek färg som beror på kvartshalten i jorden I vår klimatzon är det ofta järn som fälls ut, därifrån uttrycket rostjord
• Anrikningsskikt
• Opåverkat skikt
• Underliggande bergsskikt

Brunjord: på slätterna i Södra & mellan Sverige och även i dalsänkor finns brunjord. Högt PH-värde, varmt klimat, och finkornig jord innebär att brunjord bildas. I brunjord bryts förna snabbt ner till mull då den innehåller mycket av daggmaskar och bakterier sk. Saprofyter. Stora ytor som tidigare varit lövskog har avverkats på många platser och är nu åker/jordbruksmark.

Podsolen: täcker ca 50 % av Sveriges landyta och är därmed Sveriges vanligaste jordmån. Denna jord förknippas ofta med barrskog men ibland även med annan växtlighet. Podsoler tillkommer i relativt grova morän och sandjordar genom en process, kallad podsolering. Dessa jordar är ofta naturligt sura, därmed trivs inte daggmaskar och är här ovanliga.
På Kinnekulle finns en jordmånstyp, Rendzina, som består av delar av kalksten och organiskt material (humus).
Referenser:
http://grupp9a.skolbloggen.se/2011/04/19/jordprofil-podsolprofil-och-brunjord/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Brunjord
http://sv.wikipedia.org/wiki/Podsol
http://friatlasgis.sna.se/sna/webb.atlas?book=X&page=X_14_1.html
Senast hämtade 24 april 2011.

Skog: Produktion och miljöhänsyn
Det finns flera olika ”skador” som orsakar förluster både på kvalité och produktion i våra skogar varje år. Skogsstyrelsen har på sitt ansvar att ”ha koll” på skadesituationer i skogen. Dessa skadesituationer innefattar snabba skadelägen som naturkatastrofer t.ex. storm, nederbörd och annat som t.ex. röta, svampar och insekter. De verkar också för gemensamma budskap i rådgivning och information.
Skogsstyrelsen har också en utgångspunkt där de med hänsyn till miljön använder och bevarar skogens egna resurser. Det innebär att använda metoder vid produktion och avverkning som ger god och ökad avkastning med ett bra ”miljötänk”. De uttrycker det så här: ”att bruka utan att förbruka”.
Referenser:
http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Skog-och-miljo/Skadeovervakning/
senast hämtad 24 april 2011

Vanliga träd
Gran: Pica abies Hör till vårt vanligaste träd. Granen hade slagit sig till ro(t) över nästan hela landet redan då vi började vår tidsräkning. Rötterna är ytliga och den blåser därmed lätt omkull, är marken blöt är den extra känslig. Mycket vatten och näringsrik, kalkpåverkad jord vill den ha. I Värmland står den längsta granen 47 m. lång. 587 år var den äldsta granen den fann man i Västerbotten. Granen är mogen och skördas vid 75-80 år i Sydsverige.

Tall: Pinus silvestris Den kommer som god 2:a efter granen och kom till vårt land då inlandsisen fortfarande täckte Sverige. Tallen är till skillnad mot gran stormhärdigt p.g.a. sina pålrötter eller huvudrötter som är kraftiga och riktade snett nedåt.

Björk: Betula Vårtbjörk och glasbjörk är de 2 sorter som finns i Sverige (fjällbjörk är en variant av glasbjörk). Glasbjörk och Aspen bestod våra första skogar av så tidigt som när landisen låg kvar. Björken finns i hela landet och är frosthärdigt. Den både kräver och släpper igenom ljus till övriga träd och växter så de kan leva i björkens skugga. Björken växer gärna där man har avverkat skog eller på platser där det uppstått skogsbrand, är därför ett s.k. pionjärträd. Björken avverkas i skogsbruk vid en ålder av 60-80 år. I södra Sverige blir björken ca.100år, men i fjälltrakterna kan den bli över 200år.

Ek: Quercus Det, mäktigaste av den alla i den svenska skogen, 10m i omkrets, ca. 30m hög och 1500 år! Men skördas 120-150 år gammal. Tålig för stormar med pålrot och kraftiga grenar utåt sidorna. Kan växa i mullrik, djup lerjord men även på bergiga marker.

Bok: Fagus silvatica Dominerade tidigare Sydsverige men människans åtgärder har trängt bort den. Vi kan se bokskogar i Skåne, östra Halland och västra Blekinge.

Aspen: Populus tremula Aspen är det äldsta trädet tillsammans med björken i vår flora. Den växer i hela landet. Vill ha mycket ljus och är tålig i låga temperaturer. I Västergötland uppmätte den högsta aspen 32,5m. Avverkas vid 50-70 års ålder. Drabbas ofta av röta. Bladen på aspen sitter på långa platta skaft och darrar i svaga vindpustar därmed uttrycket ”darra som ett asplöv”.

Lönn: Acer platanoides Uppskattas i parker då den i fritt läge utvecklar en vid och lövrik krona. I Västergötland och Östergötland har uppmätts och växer de 2 grövsta lönnarna 5,15m i omkrets. Blommorna slår ut före bladen och är gulgröna.

Referenser:
http://www.skogsstyrelsen.se/Upptack-skogen/Upplev-skogen/Om-skogen/Tradslag/Lonn/
Hämtad 24 april 2011

Förberedelse inför excursionsdagar

Klappersten
Klappersten eller strandklapper som de också kallas är stenar som genom friktion slipats och rundats mot varandra vid sjö och havsstränder. De finns främst i svallzonen av havet/sjön och kan där bilda fält så kallade klapperstensfält eller stentorg. På Öland finns Neptuni åkrar som är ett känt klapperstenfält . Men det finns också på väst- och ostkusten, samt Gotland.
Referens
http://www.ne.se/klappersten Senast hämtad 20110426
Rullstensås
Rullstensåsen är oftast en lång smal ås med branta sidor och spetsig rygg. Den kallas också för getryggsås. Det kan också finnas åsar med ett plant och utjämnat åskrön, så kallade planåsar. En rullstensås kan vara tiotals mil lång, även om det vanligaste är att de är kortare. Åsen är i samma riktning som smältvattenströmmarna från inlandsisen har haft och det är ungefär detsamma som den rörelseriktning isen hade. Rullstensåsarna finns oftast i stora dalgångar eftersom smältvatten följde topografin
Rullstensåsarna i vårt närområde bildades för cirka 10 000 år sedan. När inlandsisen drog sig tillbaka bildades det isälvar under och igenom isen, och som i hög fart förde med sig materialet sand och grus med avrundade former till åsarna. När isälvarna närmade sig isens slut avtog farten och materialet sedimenterade till en ås.
Rullstensåsarna har en viktig funktion som grundvattenmagasin och vattentäkt. Vattnet filtreras genom det välsorterade materialet i åsen helt naturligt, som naturens eget reningsverk. Eftersom det är ett lerlager vid sidan av åsen så stannar det renade vattnet kvar. Denna speciella egenskap gör att många av rullstensåsarna är naturskyddsområden.
Referens
http://www.his.se/PageFiles/3191/Rullstens%C3%A5sar%20rapport_sanna_rickard.doc
senast hämtad 20110426

Genomförande och reflektion över undervisningsmomentet om magnetism

Planering:

Planeringen av undervisningsmomentet som jag har utgått från, har redogjorts tidigare på bloggen.

Lpfö 98/10 (2010):

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

·         utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.

·         tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

·         utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Grupp:

Fem barn i åldern 3,1 år till 3, 4 år.  Alla barnen har annat modersmål än svenska.

Genomförande:

Jag valde att börja första tillfället att fråga om barnen visste vad en magnet var för att få en uppfattning om barnens förförståelse. Det var ingen av barnen som kände igen ordet. När jag sedan plockade fram stavmagneter var det på samma sätt. Inget av barnen hade en uppfattning om vad det kunde vara. Däremot när kylskåpsmagneterna plockades fram var det ett av barnen som sa att de hade sådana hemma, på kylskåpet. Det väckte tankar hos flera barn och de kom ihåg att de hade också hade sådana saker på kylskåpet. Vi tog då magneterna med oss till kylskåpet för att pröva om förskolans magneter också fastnade på vårt kylskåp och att de skulle få ett namn på sakerna de hade hemma, magneter. Jag ställde också frågan om det finns fler saker magneter kan fastna på och vilka det skulle kunna vara. Men det var bara kylskåpet som magneterna fastnade på.

I planeringen som gruppen gjort gemensamt var tanken att undervisningsmomentet skulle starta med magnetsagan, men eftersom barnens förförståelse om magneter var begränsad valde jag att de först skulle få en uppfattning om att magneter attraherar mot olika material. Därför gick vi ut på jakt med våra magneter efter saker som magneterna skulle fastna mot på förskolan.

Barnen fick var sin magnet och jag sa att de fick pröva magneten mot allting utom våra datorer för magneter och datorer tycker inte om varandra.

Tillsammans och i interaktion med varandra började barnen pröva sina magneter mot bord och stolar. Magneterna fastnade inte någonstans. Då går ett av barnen till kylskåpet och säger:

”Det är bara kylskåpet som gillar magneter!”

De andra barnen var snabbt där och satte upp sina magneter. De konstaterar gemensamt att kylskåpet gillar magneter. Jag bekräftar att magneten attraherar kylskåpet. Då säger ett barn:

”Hör du inte, de gillar ju varandra!”

Jag förklarar då att om man säger attrahera om magneterna så betyder det att de gillar varandra. Barnen lyssnar, men ser väldigt skeptiska ut.

Jag föreslår att vi lämnar stolar och bord och ser om vi kan fortsätta vår jakt på saker som attraheras av magneter.

Barnen ger sig ut som en lång orm på förskolan. Det en prövar, det ska alla pröva. De hittar benen på ljusborden, dörren in till förskolan, mjölkautomaten och saxar. För varje gång magneten fastnar på något material som attraheras ropar barnen:

”De gillar varandra!”

Jag är hela tiden med och vi reflekterar över vilket material det kan vara i sakerna som attraherar/gillar magneter. Barnen har ingen hypotes till vad det kan vara, men de drar slutsatsen att de ska vara kalla. När vi känner på alla saker som de har hittat som attraheras av magneterna så är de kalla och till exempel stolar och bord som inte attraherades av magneten var inte det. När barnen ville fortsätta leta observerade jag hur de först kände på saken, sedan satte dit magneten. Under sitt letande pratar barnen hela tiden med varandra och uppmärksammar varandra på hur de uppfattar att magneten fungerar. Kommer den att fastna eller inte?

Efter en stund avbryter jag och vi reflekterar över det vi har upptäckt med magneterna.  Två av barnen säger:

”Magneter gillar inte bara kylskåp!”

”Nej, de gillar massa kalla saker!”

Nu sätter vi oss ner och läser sagan: ”Tummis och Dockis hittar en spikfångare”. Jag hade med mig material som t,ex hästskomagnet, spik, mutter, blomma, pinne, sked för att åskådliggöra sagan på ett tydligt sätt.

När sagan är slut säger barnen att Tummens magnet, precis som deras, gillar spik, sked och mutter, men den gillar inte pinnar och blommor för de är inte kalla!

Nästa tillfälle vi sätter oss ner tittar vi först på dokumentationerna med bilder som jag tog vid förr undervisningstillfället. Barnen använder begreppen magnet, stavmagnet, hästskomagnet och gillar. Jag använder ordet attrahera, men barnen ignorerar det konsekvent.

Den här gången får barnen en stavmagnet var och en briotågvagn. De får lov att undersöka sakerna ihop. När magneten fastnar på ena sidan av vagnen är det jubel för de pussas och när de vänder på magneten och vagnen skjuter fart är det för att den letar efter någon annan att pussa, den gillar inte magneten längre. De delar upp sig så att två vagnar ”pussas och gillar” varandra och tre likaså, men de vänder tågen så att de repellerar mot varandra och får fart. Under undersökningsmomentet ger jag barnen begreppen attrahera och repellera i samtalet.

När de undersökt och utforskat tågen en lång stund frågar barnen om de får visa sina kompisar vad de kan göra med tågen och magneterna och det blir ett utmärkt tillfälle att presentera begreppet magnetism för de andra barnen.

Reflektion:

I förskolan ska barnen lära genom lek och kreativitet. Därför är det viktigt att som Elfström m. fl (2010) skriver att ”göra” är utgångspunkt, också i naturvetenskapen. Barnen i förskolan ska få undersöka, upptäcka och utforska. De ska också få iaktta likheter och olikheter, jämföra, beskriva, benämna, ordna och se mönster i olika fenomen. Fenomenet magnetism är ett svårförståligt område, även för oss som har fördjupat oss i fenomenet. Elfström m. fl (2008) skriver att barnens nya kunskap ska vara på lagom avstånd från deras tidigare erfarenheter. Det betydelsefulla är att det utmanar och lockar deras nyfikenhet, men det får inte vara ett för stort intervall från barnens tidigare förvärvade kunskaper och erfarenheter.   Men när barnen får utforska det utifrån sin vardagsvärld och med lust och glädje, skapar det ett sammanhang för dem att få en förståelse för naturvetenskapliga begrepp, även om de inte anser att de rätta begreppen är de ”rätta”. För även om mina barn ansåg att attrahera och repellera var ”fel” ord, så har de hört begreppen och känner igen dem.  Barns lärande är en ständig process och just nu var det ordet gilla och pussa som passade bättre in i deras förståelse för fenomenet magnetism. De såg också på magneterna ur ett animistiskt perspektiv. Enligt Helldén m.fl (2010) är det när barnen låter saker beskrivas som levande och som kan göra saker, som till exempel att magneter gillar/ogillar saker och tycker om att pussas.

Det var tydligt att barnen tyckte det var ett spännande fenomen att utforska och de fortsatte också i leken att pröva vilka saker som gillade varandra, tillsammans med de andra barnen som inte hade varit med i undervisningstillfället. För även om barnen inte har tillgång till magnetlådan med alla magneter i sin fria lek har det skapat uppmärksamhet var man kan hitta saker som attraheras eller repellerar av magneten med hjälp av briotågen och de stora hästskomagneterna som alltid finns till deras förfogande. Att hitta saker som attraheras av magneter har spridit sig över hemvisterna på förskolan!  Detta skapar språklig interaktion utifrån ett naturvetenskapligt fenomen och väcker barnens nyfikenhet och intresse. De ställer hypoteser och prövar dem i samspel med sina kamrater och pedagoger.  Barnen får en förmåga att upptäcka och undersöka ett naturvetenskapligt fenomen på ett kreativt och lustfyllt sätt! Området magnetism har verkligen gjort sitt intåg på vår förskola.

Referens:

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L., och Wehner-Godée, C. (2010).

 Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.

Hellde'n, G., Jonsson, G,. Karlefors, I. och Vikström, A. (2010).

Vägar till naturvetenskapens värld -ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Skolverket . (2010). Läroplan för förskolan Lpfö-98. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.

Gemensamma reflektioner

Gemensamma reflektioner.
För att få ytterligare tankar och reflektioner har vi valt att gemensamt reflektera över våra undervisningsmoment.
Elfström m. fl (2008, s. 12.) citerar Carla Rinaldi:
”Alla barn är intelligenta. Alla barn undersöker och utforskar världen utifrån sina egna förutsättningar och att de vill kommunicera detta med andra. Vi som lärare måste vara påhittiga nog att möta alla barns utforskande i ett gemensamt relationellt sammanhang i förskolan.”
Detta har vi uppmärksammat under våra undervisningstillfällen utifrån magnetism. Barnen har visat en nyfikenhet och glädje över sitt utforskande med magneterna. Vi anser att det är viktigt att vi har ett tillåtande förhållningssätt och miljö.
När vi arbetat med barnen har vi valt att ha små grupper utifrån konstruktionismens synsätt som Elfström m.fl (2008) framhåller som ett positivt sätt till att varje barn kommer till tals och att de kan också reflektera över varandras hypoteser. Enligt Williams (2006) skapar den lilla gruppen interaktion där barnen där imiterar, iakttar, lyssnar på och utmanar varandra.
Vi, som pedagoger, har använt oss av begreppen attrahera, repellera, järn, stavmagnet och hästskomagnet i samtalen med barnen. Begreppen stavmagnet, hästskomagnet och järn har barnen använt sig av, men vi upplever att barnen inte har tagit till sig begreppen attrahera och repellera. Elfström m. fl (2008) skriver att barnen måste ha en förståelse för att knyta an till begreppen och kunna använda sig av orden. Därför är magnetism ett område som bör återkomma under barnens förskoletid.
I Lpfö 98/10 (2010, s. 7.) står det:
• Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter. Detta förhållningssättförutsätter att olika språk- och kunskapsformer och olika sätt att lära balanseras och bildar en helhet.

Referenser.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Williams, P. (2006). När barn lär av varandra. Stockholm: Liber.
Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98/10.Stockholm: Fritzes.

Etiska perspektiv i No-undervisning

Jag har tagit del av Susannes pp och bloggar vilket ledde till en del funderingar och reflektioner hos mig. Etik och moral är för mig en viktig fråga att diskutera med både kolleger och vikarier. Etiska frågor och frågeställningar kan ibland vara svåra att lyfta men de behöver samtalas om emellanåt så att vi alla har ett gemensamt synsätt på hur vi vill att våra barn ska vårda och respektera naturen. När barn och pedagoger vistas i naturen är det viktigt att fundera på hur vi uppför oss och förhåller oss i naturen, det etiska förhållningssättet. Vi pedagoger ska vara goda och tydliga förebilder för barnen och vi ska utmana dem till att upptäcka spännande fenomen i naturen. Att visa respekt för allt levande är av stor vikt men vi ska också vägleda barnen till att vara nyfikna och utforska naturen. T.ex. lyfta på stenar, stockar, titta på myrstacken och fundera på vilka djur som bor under stenar, stockar, varför bygger myran ett så stort hus, var bor snigeln? På min förskola kom några barn i kontakt med ämnet naturkunskap när en myra kom på besök i samlingsrummet. För någon vecka sen hittade en pojke en myra och han blev livrädd och ropade på en pedagog, en annan pojke kom springande och var precis på väg att trampa på den när jag kom in i rummet. Jag hann precis att hejda honom och vi tre satte oss en bit från myran. Vi iakttog den och när jag gav myran antropomorfistiska egenskaper blev det lättare för barnen att förstå att det också var ett levande ting. Detta ledde till många frågor från barnen t.ex. Varför kom den in? Vill den ha mat? Vad då för mat? Vi diskuterade etik, liv och levnads villkor som myran kan tänkas ha. Enligt Lpfö-98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap. (Lpfö-98/10, s.10).

Charlotte Svärdh

Teknik på förskolan Vad är teknik för mig, vart ser jag teknik i samhället och på förskolan? En liknande fråga ställde jag mig för drygt ett år sen då pdk kursen började. Innan den kursen startade hade jag en bild av vad pdk stod för men sen var det bara att tänka om. Jag fick en helt annan bild av detta ämne ju mer kunskap jag tog till mig. Jag tänker att så här är det nog med teknik kursen också, jag ser ju på teknik med helt andra ögon nu än innan kursen startade. Jag tog på mig mina teknikglasögon en dag på förskolan och började min spaning. Nej, tänkte jag inte så mycket tekniska prylar här men sen läste jag litteratur och tittade på verksamheten på ett helt annat sätt. Matintresserad som jag är så gick jag och ett barn ut i köket och hämtade matvagnen och där upptäckte vi teknik när vi skulle köra den till avdelningen. Varför rullar vagnen? Hur blir maten varm? Hur kommer den till köket? Det var många frågor som dök upp. Vid middagsbordet har vi små kannor med vatten och mjölk så att de mindre barnen lättare kan hälla själva och där hittade vi mer teknik. När ett barn ställde sitt använda plastglas på matvagnen så började han att stapla glasen (vilket de ofta gör) och tillslut blev det så högt att det ramlade ned… Jag upptäckte också all teknik som finns ute på vår gård. Gungor, cyklar, rutschbanor, hopprep och bollar som flyger i luften. Några barn satt och lekte i sanden och de hade även hittat lite vatten så de öste ur vattenpölen och hällde i hinken. Ja, tekniken omger oss dagligen i det mesta i vårt vardagsliv. Nu är det bara för mig att göra barnen nyfikna och få dem att reflektera över många intressanta fenomen. Enligt Lpfö-98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar. (Lpfö-98/10, s.10). Vi ska arbeta medvetet med teknik och naturkunskap och få barnen intresserade. Enligt Ginner & Mattsson (2009) har människan alltid fascinerats av att hitta bättre och nya lösningar som förbättrar sina livsvillkor. För att se och förstå teknik i ett bredare perspektiv är det viktigt att vara insatt i att teknikbegreppet innefattar mer än maskiner, datorer och andra tekniska verktyg. Ginner & Mattsson (2009) definierar teknik som en metod och en kunskap som sätts i ett sammanhang för att skapa ett verktyg som löser det eventuella problemet. Denna insikt leder till att jag som pedagog kan ge barnen en förförståelse om teknik och inspirera dem till att vara forskande, nyfikna, vetgiriga och prova sig fram till olika lösningar och upptäckter .”Att göra och pröva egna konstruktioner eller ta isär och undersöka är två olika sätt att arbeta för att upptäcka grundläggandetekniska principer och egenskaper”. (Ginner & Mattsson, 2009, s.31) Referenser Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur. Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan.(Lpfö 98/10). Stockholm: Fritzes. Charlotte Svärdh

Hej igen, här kommer referenslistan som jag missade i mitt inlägg:

Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Gode'e, C. (2010). Barn och naturvetenskap-upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Hellde'n, G., Jonsson, G,. Karlefors, I. och Vikström, A. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld-ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö-98. Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes.
/Liselott

Genomförande och diskussion i undervisningsmomentet magnetism

Mitt genomförande och diskussion i undervisningsmomentet av magnetism.

Vår grupps gemensamma planering har skrivits tidigare.

De mål utifrån Lpfö-98 (rev.2010)vi bestämt att utgå ifrån i vår planering är, Förskolan ska sträva efter att varje barn: utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap, tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld och utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Vid tre tillfällen har 4-5 st. barn i åldrarna 4-5 år gjort olika aktiviteter runt magneter för att upptäcka, uppleva och diskutera magnetens egenskaper och fenomenet magnetism.

Vid första tillfället läste jag sagan ”Tummen och Dockis hittar en spikfångare” därefter ställde jag några frågor runt magneter för att se vilken förförståelse barnen hade. Frågorna var: Vad tror ni att en magnet är? Och vad tror ni kan fastna på en magnet? Frågorna jag använde mig av var öppna som innebär att många svar är rätt. Genom att använda vad tror ni? blir inte frågan centrerad på ren kunskap utan visar att jag är intresserad av barnens egna funderingar och tankar runt frågan.

Vid andra tillfället använde jag den ena frågan till en Concept cartons. I en consept cartons får barnen diskutera och lyssna till varandras förklaringar och synpunkter med egna ord kring naturvetenskap, Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Gode’e (2010). Frågan jag använde var: vad tror ni kan fastna på en magnet? Jag hade plockat fram de saker som barnen angett. Här kunde vi prova barnens hypoteser med olika magneter praktiskt och konkret och som blev till påståenden om de attraherade (fastnade) eller repellerade (fastnade inte). Därefter plockade jag fram ytterligare material att undersöka och barnen gav sig i kast med vad som fanns med överraskande stor entusiasm, lekfullhet och stor koncentration. Barnen uttryckte sig bl.a. på följande vis: jag är inte magnetisk, jag är av skinn (fastnade inte på armen) dom gillar inte varandra!(magneterna repellerar) den är stark! (drog till sig flera saker) Det funkar! (då sakerna fastnade/attraherade).

Jag visade att det går att göra en spik magnetisk och att gem attraherade varandra då de fäste i en stavmagnet, (gem fastnar i varandra i en lång rad ifrån stavmagneten). Detta fängslade ett av barnen som tyst, koncentrerat och metodiskt gned stavmagneten mot spiken olika antal gånger och jämförde styrka och hur många gem som gick att attrahera/gång. Barnet uttryckte sig: magneten delar med sig magnet till gemen.

Då ett av barnen slog på sin magnet gavs tillfälle att berätta att det förstör magnetens kraft. Jag berättade att magneten innehåller miljoner småmagneter som kallas domäner då vi tappar magneten eller slår på dem kommer dessa i oordning och magneten tappar sin styrka. Detta visade jag genom att använda tuschpennor som en metafor. Tuschpennorna i en röra föreställde domäner i oordning, magneten förlorar sin kraft, pennor i ordning magneten återfått sin magnetiska förmåga. Av barnens reaktion tolkade jag denna demonstration som tydlig för barnen och att de fick en liten förståelse för hur det fungerade. Hellde’n, Johnsson, Karlefors & Vikström(2010) menar att min uppgift som lärare är att redogöra för och tydliggöra saker som är svåra för barnen att förstå på ett för dem mera lättförståligt sätt, detta kan göras med hjälp av metaforer, där jag använder ett mera symboliskt sätt som förtydligar det som är abstrakt för barnen.

Tredje och sista tillfället gick vi på magnetjakt. Barnen fick var sin magnet och gick för att hitta saker som attraherades av magneten. Barnen var entusiastiska och ropade till varandra då de upptäckt saker de ville visa kompisarna. Barnens kommentar då vi avslutade aktiviteten var: det är bara järn som är magnetiskt, inte tyg eller plast!

Utifrån planeringen erbjuds barnen att på flera sätt bekanta sig med fenomenet magnetism. Momenten som gjordes innehöll tillåtande och inspirerande miljöer och material tillsammans med lärare som benämner nya och rätta begrepp i rätt sammanhang, och de mål vi planerat utifrån kan jag se att barnen, utforskat och samtalat om magnetens egenskaper. De har sett samband och upptäckt skillnader med material och magneter, och de har använt och fått till sig nya begrepp. Detta har skett med stor nyfikenhet och med både förmåga och lust att leka.

/ Liselott

Genomförande av undervisningsmomentet magnetism

Planering:
I mitt undervisningmoment om magnetism har jag utgått från den planering som vi gemensamt i gruppen gjort och som finns redogjort för här på bloggen.

Genomförande:
Jag började med att läsa sagan "Tummen och Dockis hittar en spikfångare" av Inger och Lasse Sandberg för två stycken 3,5 åringar. Efter sagan tog jag fram varsin stavmagnet till barnen som de fick undersöka var för sig och tillsammans. Jag frågade om de visste vad det var för något och jag fick svaren:
- En sån som kan fånga spik som inte Tummen kunde få bort, kanske.
Jag berättade att det var en magnet som de höll i sina händer och då visade barnen tydligt att det kände de igen från sagan. Barnen fortsatte med glädje och iver att utforska bara magneterna utan något annat material. Plötsligt hände det att ett av barnen gjorde en upptäckt.
- Titta, titta dem kan sitta ihop men bara röd och vit ihop, inte röd- röd.
Genom att barnen gjorde denna upptäckt själva passade det bra att plocka in briotågen så jag bad jag dem gå och hämta tågen. Barnen prövade nu med att sätta fast vagnarna med varandra och även vad som hände när de försökte med stavmagneterna. Här var nu ett bra och konkret tillfälle att ge dem begreppen attrahera och repellera i deras utforskande.
Därefter gick vi på magnetjakt på förskolan för att se vad som attraherades (fastnar på) av magneterna. Här följer några av barnens upptäckter under magnetjakten:
- Papper fastnar inte det vet jag.
- Fastnar gemet? Nej det är inget järn.
- Yes, det finns järn i saxen fast inte så mycket järn den ramlar av.
- Vi sätter dem på elementet. Titta dem fastnar.
- Hela kylskåpet kan sitta fast på magneten. Vad mycket järn.
- Vi måste gå ut i köket och pröva med en smörgås, men det gick ju inte tror jag. Efter att barnen varit på sin jakt efter det som fastnar (attraheras) på magneterna bad jag dem samla ihop de saker som de prövat på och lägga på ett bord. Barnen gick runt och hämtade sakerna men när dem skulle hämta kylskåpet blev det problem, det var för tung och stort för att lyfta till bordet. En flicka kommer med idén att
- Vi måste flytta alla sakerna till kylskåpet istället , vilket de gjorde.
Nu bad jag barnen att sortera alla sakerna i två högar, en hög med de saker som attraheras av magneten och en hög med det som repellerar. Barnen prövad alla saker igen för att se om de verkligen lagt dem i rätt högar. Jag frågade sen barnen om de visste varför sakerna i den ena högen attraherades av magneten?
- Det är järn.
- Konstigt tycker jag för kylskåpet är vitt men saxen är silver.
Jag frågade vad han menade med att det är konstigt?
- Järn och järn. Hur kan det se ut undrar jag?
Detta blir en intressant fråga att utforska vidare kring tillsammans med barnen vid ett annat tillfälle. Magnetism utforskandet har bara börjat och jag ser med spänning fram mot vad det kan bli.
Skickar med ett bra citat ur boken Lyssnandets pedagogik " Att inte i förväg veta, utan istället undra, " vad kan det bli" är en spännande och stark drivkraft"

Ett vardagstillfälle några dagar senare vid frukost:
Ett av barnen som var med på magnetjakten upptäckte att skeden fastnade på hennes tunga när hon åt fil.
- Titta! Min tunga är en magnet. Skeden attackerar.

Reflektion:
Elfström, m.fl. (2010) skriver om att det är aktiviteten, verbet "göra" som är i fokus när man undervisar i naturvetenskap. Barnen ska utforska och undersöka, sortera, samla, pröva och benämna. Det är väl det jag kan se att barnen nu har fått tillfälle att göra genom detta undervisningsmoment. Barnen visade stor nyfikenhet och entusiasm att utforska och undersöka ett nytt fenomen som magnetism. De ställde frågor till sig själv och varandra och prövade sen för att se om deras hypoteser stämde. De sorterade upp material i olka högar för att göra jämförelsen vad fastnar, vad fastnar inte. Barnen fick nya begrepp på ett konkret sätt. Att sen ordet attrahera blev attackera tycker inte jag spelade så stor roll för det visade ändå på att hon hade fått en ny erfarenhet som hon tagit till sig.

Referens
Åberg, A &; Lenz Taguchi, H. (2005). Lyssnandets pedagogik. Stockholm: Liber.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L., och Wehner-Godée, C. (2010). Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber.
Marie

Hur kan jorden vara magnetisk?

http://illvet.se/fraga-oss/hur-kan-jorden-vara-magnetisk (Källa och bild)

Jordens inre består av varma, flytande metaller som stiger upp, kyls av och sjunker ned. Processen alstrar ström, som sedan skapar magnetism.
Jordens magnetfält liknar på många sätt magnetfältet från en vanlig stavmagnet, men de båda fälten är uppbyggda på varsitt sätt. I en stavmagnet är det atomära, enkelriktade magneter, som tillsammans skapar magnetfältet. Värmer man upp metallstaven, blir det oordning i de små magneterna, och staven förlorar då sin magnetism. Detta inträffar vid en temperatur av omkring 80 grader, även kallad Curiepunkten.

Jordens inre har en temperatur på flera tusen grader, och det är därför klart att magnetismen inte kan vara uppbyggd på samma sätt som i en stavmagnet. Jordens magnetism har i stället sitt ursprung i elektriska strömmar i planetens innersta del, som består av en fast inre kärna av järn och nickel och en yttre kärna av flytande metaller.

Vi vet inte varifrån jorden har fått sitt ursprungliga magnetfält. Kanske härrör det från solen, kanske från de ämnen som vår planet ursprungligen byggdes av. Däremot vet vi hur det magnetiska fältet har kunnat upprätthållas under miljarder år.


Hyab magneter AB skriver på sin hemsida följande:
Människan har känt till, utforskat och utnyttjat magnetism i årtusenden. Ändå har vi fortfarande problem att förklara vad det egentligen är. Det är något magiskt över hela fenomenet. Visst kan man förundras över hur rörliga bilder kan förmedlas till TV-mottagare över hela världen, men det är ändå en teknik som människan har skapat.

Magnetism är även för vetenskapen något givet, snarare än skapat. Det är överhuvudtaget svårt att reducera magnetism, d.v.s. förklara det i mer grundläggande termer. Det återspeglas i vetenskaplig terminologi. Synligt ljus består av elektromagnetiska vågor. Samma typ av vågor, med andra frekvenser, kan värma vår mat i mikrovågsugnar, ge oss sommarens solbruna hy eller just förmedla ljud och bild till våra TV-mottagare. Elektromagnetisk kraft räknas också allmänt tillsammans med bl.a. gravitationskraften som en av fyra grundläggande naturkrafter. I vissa vetenskapliga och filosofiska åskådningar kan det till och med medföra att magnetism, åtminstone språkligt, figurerar i förklaringar till livet självt. Man kan tycka vad men vill om det, men det ger ändå en indikation på hur svårförklarligt och "magiskt" magnetism är.