Hej på er!
På vår förskola har barnen önskat att vi ska starta en affär, så nu är vi i full gång. Kursen naturvetenskap och teknik har öppnat våra ögon hur stort detta skulle kunna bli. Det är inte bara att komma och handla, oj vad mycket teknik och naturvetenskap det går att få in i detta tema! Med mat, andra varor, transport, varornas placering i affären och varför måste mjölken stå kallt mm. På vårt besök i vår affär tittade vi vad som fanns att köpa, var sakerna var placerade, vi tittade på lagret och varuintaget, kassan, kvittot mm, ett kul och uppskattat besök. Innan besöket trodde ett av barnen att varorna gjordes i affären, vid besöket hade vi tur och fick se hur varubilen kom och lastade av sin last. Då kom nästa fråga: hur kommer grejerna in i lastbilen? I nuläget är det lite svårt att veta var detta slutar, men min känsla är att det blir annorlunda med de nya tankar som kommit med kursen./ Liselott

Etiska perspektiv i NO-undervisning

När vi skulle sammanställa våran diskussion om de etiska perspektiven så insåg vi att vi har de etiska och moraliska aspekterna med oss i all vår verksamhet. Vi gör alltid medvetna etiska val och som Susanne Klaar sa under sin föreläsning idag om Dewey: All undervisning måste vara moralisk och etisk. Det är därför naturligt för oss att ha med dessa funderingar även i våra naturvetenskapliga sammanhang och situationer i förskolan. Vi diskuterar ständigt liv med barnen. Såväl djur som växter har en livscykel och vi vill lära barnen respekten vi behöver ha mot allt levande i naturen.Etiska dilemman uppstår emellanåt då vi pedagoger inte alltid har en samsyn om etiken och moralen. Det är viktigt att vi vågar diskutera och lyfta de frågorna så att vi alla kan ha likvärdiga normer eller en gemensam etisk plattform att stå på. Det är viktigt att lyfta för föräldrarna hur vi diskuterar på förskolan om etik och moral och just i naturvetenskapen är vi verkligen beroende av de etiska värdena och vår egen moral,vad vi gör, hur vi gör, varför vi gör och sätta det i etiska perspektiv. Föräldrar får ofta fylla ett formulär i att de godkänner att deras barn får vara med på kort i dokumentation på förskolan. Men vi får aldrig glömma att fråga och informera föräldrarna vad vi har tänkt att använda kort och dokumentation till och i vilket syfte. Vi diskuterade även vår egen blogg i kursen. Etiska dilemman uppstår då vi får kommentarer från vår handledare och alla kan läsa dem. Vill vi det? Vi funderade på vår egen roll när vi skriver om olika händelser där förskolans barn ingår i aktiviteterna. Vi hade personligen aldrig valt att använda en blogg som ett verktyg att kommunicera om våra uppgifter i. Det är viktigt att hålla den etiska diskussionen levande och samtidigt kritiskt granska och värdera våra handlingar.Vi vill även lyfta allas olikheter och se mångfalden i de naturvetenskapliga sammanhangen och där har vi möjligheter att skapa etiska förhållningsätt hos såväl barn som vuxna.
Närvarande:
Åsa Bergström
Liselott Johansson
Marie Karlsson

Planering av undervisningsmomentet i ämnet magnetism

Vi utgår från de didaktiska frågorna till vår gemensamma planering. Barnen har visat intresse för magnetism och därför valde vi att utmana barnen vidare inom detta ämne.
VAD gör vi:Vi vill utveckla deras tankar kring ett naturvetenskapligt område.
HUR:Vi utgår från sagan;Tummen och Dockis hittar en spikfångare, av Inger och Lasse Sandberg. Därefter har vi en magnetjakt tillsammans med barnen där barnen undersöker vad som är magnetiskt och vi använder uttrycken reppellera och attrahera.
VEM: Vi anpassar aktiviteten till de olika åldrarna som finns på våra olika förskolor. Genomförandet skiljer sig därför åt på respektive förskola.
VARFÖR vi gör detta? Barnen visade intresse för magneterna på tågen när de byggde ihop tågbanan i förskolan. Hur utmanar/stimulerar vi barnen vidare?
Vi utgår från Förskolans läroplan lpfö-98(rev 2010).

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.

tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.

utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära.

Teknik i förskolan

I läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10 (2010) står det att:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. (s 10)

Enligt nationalencyklopedin är definitionen på teknik en sammanfattande benämning på människans metoder att tillfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska föremål (http://www.ne.se/teknik  ). Ginner och Mattson (1996)  beskriver också teknik som allt människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att upp fylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process.  Eftersom tekniken i samhället tar alltmer plats bör teknik räknas som en livskompetens, där man får en vana att identifiera och lösa enkla tekniska problem. Teknik handlar också om problemlösning. Identifiera problemet och sedan hitta olika lösningar, för att sedan praktiskt pröva och utvärdera processen. 

Författarna menar också att framtidens unga behöver ha en allmänbildning inom det tekniska området för att aktivt kunna delta och ta beslut, både politiskt och inom näringslivet. Då måste de dels kunna analysera och värdera teknik av olika sorter, dels inte falla offer för olika kampanjer med hot eller löften som aldrig infrias. Att ha en allmänbildning om teknisk utveckling och sätta det i relation till människa, samhälle och natur är en fördel.

Då är det en fördel att redan på förskolan ha fått möta teknik i en kreativ och utforskande miljö med medvetna pedagoger som inte bara utmanar barnen tekniskt utan också ger dem de rätta benämningarna på deras tekniska upptäckter, problematiserar och ställer öppna frågor för att barnen ska kunna pröva sina teorier. Det är också viktigt att barnen får tid att hitta sina egna lösningar utifrån sina erfarenheter av teknik. Det är lättare att bygga och konstruera ett hus byggt med mjölkpaket om de först har gjort det med klossar. Har barnen fått utforskat teknik på samma sätt som de får utforska skapande material, har de med sig den erfarenheten nästa gång de ställs inför en problemlösning. På min förskola har vi en teknikhörna med mycket material som bygger på utforskande av både teknik och naturvetenskap. Men det jag nu reflekterar över, är om vi som pedagoger endast är inriktade på att det är just i teknikhörnan vi fokuserar på teknik. Tekniken runt om oss som alltid finns, lyfter vi upp den och benämner den? Benämner vi IKT som teknik mer än handvispen? Gör vi någon skillnad på flickor och pojkar när vi ställer hypotesformulerade frågor till barnen? När jag reflekterar över mitt eget förhållningssätt så vet jag att det är just i teknikhörnan som jag lyft upp tekniken och i bygg och konstruktionsleken. Men innan jag läste den här kursen var jag tyvärr dåligt insatt och det leder som alltid till ett oreflekterat arbetssätt.

Något som är uppskattat hos barnen är när vi uppmärksammar hur det var förr. I leken och i olika projekt vi har haft på förskolan har vi gjort jämförelsen på hur det var förr kontra med nu. Till exempel på vilket sätt man gjorde/gör is och vilken skillnad i tid det var att få vatten att frysa då/nu. Vi har också lekt affär där barnen själva utgick från självscanning med kortbetalning som de har erfarenhet av och pedagogerna var med i leken och handlade över disk med mynt. Vi lever i en snabbt föränderlig värld och barnen är ofta mer uppdaterade på ny teknik än pedagogerna, men de behöver också ha en kunskap om hur det var förr eller kanske bara igår. Samtidigt som vi också kan diskutera hur det kommer se ut i framtiden.

Barn har ofta idéer och lösningar och de lär sig utifrån en individuell dimension om de själva får tid att komma fram till just sin lösning. Genom att interagera med andra i den interpersionella dimensionen får barnen en mångfald tankar och lösningar som utvidgar och utmanar deras tänkande och lärande. Förskolan är den som bidrar till barnens institutionella dimension av lärande och den är helt beroende på vilka förutsättningar som bidrar eller hindrar barnens tekniska lärande./ Åsa Bergström

Referens:

 Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan.Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/teknik  (senast hämtad 20110225)

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan ( Lpfö 98/10).Stockholm: Fritzes.

Teknik på förskolan

Ginner & Mattson (1996) skriver att människan har använt verktyg och konstruerat från historiens gryning och framåt. Det började en gång långt tillbaka i tiden med pilspetsar och stenyxor och nu har vi en stor systematisk rikedom som vi kan läsa om i olika verktygskataloger. En del av mänskligheten är att konstruera.

När jag skulle titta på teknik i min verksamhet började jag med att läsa i Lpfö 98/10. Under rubriken 2.2 Utveckling och lärande kan vi läsa om följande två mål angående teknik.

Förskolan ska sträva efter att varje barn

• "utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar och


• utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap" (s. 10)

Därefter bestämde jag mig för att titta på vår pedagogiska miljö och vad den hade att erbjuda. Vårt bygg- och konstruktionsrum kan ses som ett verktyg för våra barn att konstruera olika fenomen i samhället och det handlar bl.a. mycket om teknik. Vi erbjuder olika material för barnen som de har möjlighet att konstruera och bygga med efter sina egna erfarenheter och upplevelser som de tar med sig till oss på förskolan varje dag.

En händelse ur vardagen: En pojke byggde fyra olika stationer/byggnader som han rörde sig metodiskt igenom från start till mål. Det här såg intressant ut och jag kände mig nyfiken på vad det var han gjorde. Jag satte mig på golvet hos honom och frågade om han ville berätta för mig vad han gjorde. Han såg både stolt och glad ut och började berätta att det var ett dataspel som han spelade hemma som han nu konstruerat i byggrummet. Han berättade om hur han gjorde när han byggde högt, långt, en bro mm. Här visade pojken på att genom att han konstruerade och sen fick sätta ord på genom mina frågor om hur, vad och varför han gjort på just det viset, så skedde en reflektion för honom över sina kunskaper och erfarenheter. Han visade på många olika byggtekniker som han tagit till sig. Ex. en planka som blev det sluttande planet för att bilen skulle kunna köra upp och hållfasthet och materialkännedom genom att pröva vilka klossar som var bäst att börja bygga med längst ner för att det inte skulle rasa.
I Lpfö 98/10 kan vi läsa " Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och reflektera" (s.6)

Ginner & Mattsson (1996) menar att för att upptäcka grundläggande tekniska principer och egenskaper är de praktiska, undersökande momenten viktiga. Genom att man själv får göra och pröva egna konstruktioner får man känsla för krafter, hållfasthet och materialegenskaper. Den konstruktivistiske läraren vill introducera nya begrepp och tankesätt för att hjälpa barnen erövra ny kunskap. Läraren måste ge barnen tid att tillägna sig förståels, en förståelse som han vill stimulera barnen att själva konstruera.

Referens:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Skolverket. (2010). Läroplan för förskolan Lpfö98/10. Stockholm:Fritzes.


Marie Karlsson

"Teknikinlägg"

Jag har studerat och observerat teknik på "min" förskola utifrån mål 2 & 3 i vfu-uppgiften.

• mål 1: Redogöra för teknikens historia, särart och arbetssätt och relatera detta till barnens vardagsföreställningar.
• mål 2: Problematisera lärandemiljöer som stödjer barns lärprocesser inom naturvetenskap och teknik samt diskutera dessa utifrån individuella, interpersonella och institutionella perspektiv.

Ginner & Mattsson (2009) (red). skriver att tekniken har funnits mycket länge, då människan i alla tider konstruerat och kommit på bättre och mera framgångsrika lösningar. Ett stort kunskapsområde för människan är just tekniken och är en del av vår mänsklighet. Tekniken är "människogjord" och kan delas upp i 2 delar som dels handlar om konsekvenser som blir för människan och samhället och den drivkraft den innebär. Teknikens framsteg grundar sig i 2 faktorer, människans språk och tekniska förmåga.

Vi på förskolan ska som det står i läroplanen, ge barnen möjlighet att utforska hur enkel teknik fungerar och stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik. Detta bidrar till att de får en kunskap som är bra att bära med sig ut i livet då de kan bidra till samhället med sin kunskap i både privat och yrkesliv.

Förskolan är placerad med kort promenadavstånd till både sjö och skog som vi besöker under hela året och där vi använder dess resurser inom natur och teknik. Barnen stimuleras av personalen/pedagogerna genom att de lyssnar på vad som intresserar dem, medverkar aktivt i deras dag för att hjälpa dem att utveckla situationer som uppstår i t.ex. leken. Vi gör barnen medvetna på varför just den spaden fungerar bäst att ösa vatten med eller vid påklädning, orsaken till varför just de kläderna passar bäst i dag. Vi erbjuder och tillåter en miljö där de har tillgång till mycket olika material, som kan vara både "riktigt och skräp" och som inte behöver/ska vara färdiga konstruktioner utan som kan bidra till att de själva får tänka, utforska och producera. Det vore önskvärt om det fanns mer material lättillgängligt att utforska och reflektera med som t.ex. magneter, förstoringsglas, väga-mäta mm som vi i arbetslaget tänker försöka hitta fler möjligheter till.

Jag fascineras av hur fort barn tar till sig nnya erfarenheter. "Våra" 3-4 åringar som drar med fingrarna över de mobiltelefoner de har i leken då de registrerat att det är så mobiler/i-phone fungerar. Jag tycker inte barnen visar respekt eller rädsla över vad som kan hända, de trycker och provar sig fram på t.ex. datorn och får mycket kunskap på det viset. Jag ser också att de snabbt "snappar" upp den information vi ger dem för att sedan själva prova. Jag kan se att de visar intresse och vill veta. Jag ser skillnad på "förr och nu" barn tillåts nu att använda det som tidigare hörde till vuxna oavsett om det gäller tekniska apparater, verktyg, material mm.Det är viktigt att vi är medvetna om att teknik och naturvetenskap finns överallt runtomkring oss och att det inte bara innebär maskiner och apparater utan att det är så otroligt mycket mer som t.ex. kläder, mat, vår kropp mm.

Vi kan på förskolan uppmärksamma barnen på saker de ser som att de alltid funnits, att de inte gjort det och hur gjorde man då? när inte tejpen fanns? hur färgsattes teckningar innan färgpennor och tusch?, hur torkades kläder innan torkskåp? varför måste glassen förvaras i fryssen? tidigare fick vi vänta på kort vi tagit i flera veckor, jämfört med nu då vi fotar och skriver ut i samma stund... Att upplysa 0m att någon/några personer kommit på dessa geniala uppfinningar och lösningar som så många människor får nytta av. Kanske kan VI komma på någon uppfinning?!

Barnen tar på olika sätt hjälp av de 3 olika dimensionerna i sin utveckling. Individuellt använder barnen t.ex. då vi ger dem tid att själva få tänka och "klura" att vi inte snabbt kommer till hjälp utan att de får återkomma till problemet vid flera tillfällen. Interpersonella används då de tillsammans med pedagog eller andra barn delar med sig erfarenheter, tankar och ideer, personalens kunskap och engagemang är också oerhört viktigt, Här kan jag se nyttan av då barnen träffar flera yrkeskategorier än oss under sin dag, vår kokerska och vaktmästare t.ex. som delger och låter barnen vara med i deras arbetsuppgifter. Den institutionella dimensionen påverkar barnen genom t.ex. miljön ute-inne, material, ledning, barngruppens storlek och sammansättning, ekonomi.

Jag avslutar med några ord ur teknik i skolan av Ginner & Mattssonn (2009) (red). Vår vardag /vårt liv består av flera olika delar som t.ex. äta, förflytta sig, sköta sin hygien, ha en bostad mm och detta sker med hjälp av flera olika tekniker som vi oftast inte ägnar en tanke. Summan av det hela blir "Att hjäälpa till att göra samhället begripligt för eleverna är en av skolans grunläggande uppgifter" citat s. 134. Där vi i förskolan är med och lägger en viktig grund! /Liselott

Sammanfattning av handledning i fysik - magnetism

Handledning i fysik 2011-03-10

Krister Karlsson pratade bland annat om hur en vanlig järn spik kan göras magnetisk. Varje atom i spiken är en liten magnet, om elektronerna snurrar åt samma håll. I spiken ligger atomerna/ magneterna huller om buller. Då är den inte magnetisk. Genom att dra en magnet på spiken ”ställer” sig alla atomerna/ magneterna åt samma håll, alla minus poler uppåt eller nedåt beroende på om man drar med magnetens plus eller minuspol på den (minus dras mot plus och plus mot minus) och då blir spiken tillfälligt magnetisk. Magnetismen försvinner efter ett tag eller om man t.ex. slår till på spiken med en hammare.

Av samma orsak kan en permanentmagnet fastna på t.ex. en kylskåpsdörr. (måste vara av ett material som innehåller ”små magneter”, t.ex. järn) Kylskåpsdörrens elektroner dras/attraheras mot magnetens pluspol och då fastnar magneten.

Det går att göra permanentmagneter av alla ämnen som innehåller magnetiska atomer, atomer där de flesta elektroner snurrar åt samma håll, genom t.ex. upphettning så att atomernas nord eller syd kommer åt samma håll.

Krister Karlsson menade också att ämnet magnetism är ett är ett svårt fenomen att förklara. Att man så sent som på 1930-talet först började kunna förklara med hjälp av kvantmekanik.

Monika Olsson
Ann-Sofie Andersson
Kristina Femrin
Lisa Hjort
Åsa Bergström
Liselotte Johansson
Marie Karlsson
Charlotte Svärdh

Frågor till handledningstillfälle i fysik med Krister Karlsson den 10/3-11

Här följer några frågor som vi funderar över och hoppas få förklarat för oss under handledningstillfället med Krister.

1. Vad är skillnaden på en permanentmagnet och en elektromagnet?
2. Vi vet att vissa ämnen är magnetiska de har ett magnetiskt kraftfält runt omkring sig som kan påverka järnföremål eller andra magneter. Om vi är ute i naturen tillsammans med våra barn och har magneter med oss kan vi då känna av magnetiska kraftfält?
3. Vi har diskuterat magnetröntgen i vår basgrupp. Detta är något som våra barn ibland kommer i kontakt med. Hur fungerar den och hur påverkas vi när vi blir utsatta för magnetröntgen?
4. Har även naturliga magneter som magnetit två poler?

Seminariesammanfattning 2011-03-03

Diskussion med utgångspunkt från artikeln "Om att bli dokumenterad. Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation" av Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman.

Vi anser att lärare har ett ansvar att titta på de tagna bilderna och även "se" det som inte är i fokus. Att se vad som händer i periferin, för att upptäcka om det är något/några barn som reagerar på fotograferandet/kameran på ett avvikande sätt.

Vi diskuterade fördelar och nackdelar med att få tillåtelse eller inte att fotografera hela barnet/barnets ansikte. Vi ser det som positivt att om man t.ex. tar bilder bara på barnens händer så sätts fokus mest på det som sker, det som dokumentationen handlar om.

För att det ska bli en pedagogisk dokumentation krävs att man reflekterar kring händelsen tillsammans med kollegor eller barn om hur man ska gå vidare. Vi tycker också att alla barnen inte kan/ska ha samma material i sina dokumentationer. Alla måste få sina personliga processer dokumenterade för att kunna utmanas individuellt i sitt lärande.

Vi funderade också på vad dokumentationen förmedlar till föräldrarna. Kan det uppfattas som att det bara sitter en massa fina bilder på väggarna och på grund av arbetet med dem blir omsorgen om barnet eftersatt?

Monika Olsson
Ann-Sofie Andersson
Kristina Femrin
Lisa Hjort
Åsa Bergström
Liselott Johansson
Marie Karlsson
Charlotte Svärdh

Lite rolig fakta!

En av gruppens förskola beställde ett magnetpaket. I paketet fanns det medskickad lite information om magnetism. Här kommer lite fakta som Beta-Pedagog skickade med:
Vanliga magneter är gjorda av järn, nickel, eller kobolt.
Man tror att en herde vid namn Magnes,(som levde i den grekiska staden Magnesia för ca 4000 år sedan)upptäckte magnetismen.
Han var ute och gick och upptäckte att han fastnade med en spik i skon och metallspetsen på sin vandringsstav i en stor svart sten.
Stenen fick namnet Magnetit efter Magnes eller staden Magnesia.

På 1500-talet upptäckte william Gilbert att jorden är en jättestor magnet.

Om en magnet delas på mitten "bildas" en ny pol i en av ändarna, så att det finns en plus och en minuspol även fortsättningsvis.

Det är omöjligt att ha en magnet med bara en pol.

Här följer en liten ordlista:
Magnet: en bit järn, som som drar till sig järn och stål.
Magnetism:kraften hos en magnet när den drar till sig järn eller stål.
Magnetisk kraft: den tryckande eller dragande kraften hos en magnet.
Magnetiska fält: området runt en magnet som kan upptäckas
Attrahera: dra till sig
Repellera: stöta bort