Teknik i förskolan

I läroplanen för förskolan, Lpfö 98/10 (2010) står det att:

Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap. (s 10)

Enligt nationalencyklopedin är definitionen på teknik en sammanfattande benämning på människans metoder att tillfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska föremål (http://www.ne.se/teknik  ). Ginner och Mattson (1996)  beskriver också teknik som allt människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att upp fylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process.  Eftersom tekniken i samhället tar alltmer plats bör teknik räknas som en livskompetens, där man får en vana att identifiera och lösa enkla tekniska problem. Teknik handlar också om problemlösning. Identifiera problemet och sedan hitta olika lösningar, för att sedan praktiskt pröva och utvärdera processen. 

Författarna menar också att framtidens unga behöver ha en allmänbildning inom det tekniska området för att aktivt kunna delta och ta beslut, både politiskt och inom näringslivet. Då måste de dels kunna analysera och värdera teknik av olika sorter, dels inte falla offer för olika kampanjer med hot eller löften som aldrig infrias. Att ha en allmänbildning om teknisk utveckling och sätta det i relation till människa, samhälle och natur är en fördel.

Då är det en fördel att redan på förskolan ha fått möta teknik i en kreativ och utforskande miljö med medvetna pedagoger som inte bara utmanar barnen tekniskt utan också ger dem de rätta benämningarna på deras tekniska upptäckter, problematiserar och ställer öppna frågor för att barnen ska kunna pröva sina teorier. Det är också viktigt att barnen får tid att hitta sina egna lösningar utifrån sina erfarenheter av teknik. Det är lättare att bygga och konstruera ett hus byggt med mjölkpaket om de först har gjort det med klossar. Har barnen fått utforskat teknik på samma sätt som de får utforska skapande material, har de med sig den erfarenheten nästa gång de ställs inför en problemlösning. På min förskola har vi en teknikhörna med mycket material som bygger på utforskande av både teknik och naturvetenskap. Men det jag nu reflekterar över, är om vi som pedagoger endast är inriktade på att det är just i teknikhörnan vi fokuserar på teknik. Tekniken runt om oss som alltid finns, lyfter vi upp den och benämner den? Benämner vi IKT som teknik mer än handvispen? Gör vi någon skillnad på flickor och pojkar när vi ställer hypotesformulerade frågor till barnen? När jag reflekterar över mitt eget förhållningssätt så vet jag att det är just i teknikhörnan som jag lyft upp tekniken och i bygg och konstruktionsleken. Men innan jag läste den här kursen var jag tyvärr dåligt insatt och det leder som alltid till ett oreflekterat arbetssätt.

Något som är uppskattat hos barnen är när vi uppmärksammar hur det var förr. I leken och i olika projekt vi har haft på förskolan har vi gjort jämförelsen på hur det var förr kontra med nu. Till exempel på vilket sätt man gjorde/gör is och vilken skillnad i tid det var att få vatten att frysa då/nu. Vi har också lekt affär där barnen själva utgick från självscanning med kortbetalning som de har erfarenhet av och pedagogerna var med i leken och handlade över disk med mynt. Vi lever i en snabbt föränderlig värld och barnen är ofta mer uppdaterade på ny teknik än pedagogerna, men de behöver också ha en kunskap om hur det var förr eller kanske bara igår. Samtidigt som vi också kan diskutera hur det kommer se ut i framtiden.

Barn har ofta idéer och lösningar och de lär sig utifrån en individuell dimension om de själva får tid att komma fram till just sin lösning. Genom att interagera med andra i den interpersionella dimensionen får barnen en mångfald tankar och lösningar som utvidgar och utmanar deras tänkande och lärande. Förskolan är den som bidrar till barnens institutionella dimension av lärande och den är helt beroende på vilka förutsättningar som bidrar eller hindrar barnens tekniska lärande./ Åsa Bergström

Referens:

 Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan.Lund: Studentlitteratur.

Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/teknik  (senast hämtad 20110225)

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan ( Lpfö 98/10).Stockholm: Fritzes.