Lite utforskande i ett väntrum

Jag måste berätta vad som hände idag. Jag satt i väntrummet till barnmedicin . Där kröp det runt en liten kille som var 11 månader. Han utforskade hela rummet och återvände gång på gång till leksakerna och utforskade dem på olika sätt. Tills han upptäckte rutschkanan! Det var en äldre flicka utan strumpor som klättrade upp och ner på den och den lilla killen satt och studerade henne länge. Sedan kröp han fram och tog tag i kanterna och reste sig upp och försökte gå uppför kanan, men han åkte bara tillbaka. När han försökt ett par gånger backade han tillbaka och satte sig en bit bort. Han tittade på den äldre tjejen med uppmaning i blicken: ”Visa hur du gör! Du kan ju!” Tjejen började igen att  gå uppför och åka ner. Den lilla killen satt länge och tittade på, så hon hann nog upp och ner 5-6 gånger innan han kröp fram igen. Åter igen försökte han dra sig upp, men ännu en gång halkade han tillbaka. Då satte han sig och drog av sig en strumpa. Om det var avsiktligt eller han var irriterad, det gick inte att tyda. När han försökte igen upptäckte han att han fick fäste med barfotafoten, men när han tog ett steg med strumpfoten halkade han ner på snedden. Han försökte igen, men det fungerade inte! Då drar han av sig den andra strumpan också och försöker, och han KOMMER upp. Minen på honom när han vänder sig om uppe på rutschkanan är obetalbar. Han varså lycklig! Han visade sin glädje med hela kroppen och skrattade högt när han åkte ner på magen! När han kom ner var han snabbt uppe för att dra sig uppför rutschkanan. Han åkte hela tiden tills det blev vår tur!

Det var härligt att se honom och jag saknade kameran för att kunna dokumentera detta. Det var också en fascinerande upptäckt hos mig själv var mina tankar gick. För ett par veckor sedan skulle jag nog fokuserat på hur han utmanade sig själv, hur han studerade den äldre flickan för att kunna använda sig av hennes kunskap i sitt eget lärande, den proximala utvecklingszonen, och sociokulturell teori . Eller sett honom som en mysig kille med mycket energi!

Nu hamnade tankarna i stället hur pojkens armar rörde sig när han försökte dra sig upp, hur han använde sin kraft,vilken typ av energi som fanns i de olika situationerna, hur friktionen påverkades av strumporna, hur han upptäckte fästet utan strumporna, hur han använde sig av den äldre flickans kunskap att utmana sig själv i sitt utforskande, hur han observerade och  experimenterade, för att sedan reflektera, observera och försöka igen på ett annat sätt. Det var fantastiskt att se hur han prövade att ta av en strumpa och försöka, att sedan reflektera över att den andra strumpan ska av också var helt otroligt! Barn är fantastiska och det är så inspirerande att kunna upptäcka deras utforskande, kreativitet, lärande och fantastiska vilja att upptäcka världen och med fokus på naturvetenskap!! Det var bara synd att det var i väntrummet på Kss och inte på förskolan det hände så jag kunde dokumenterat hans lärande, men det var en rolig stund och det var inte bara Elvin som var nöjd och stolt, det fanns en mycket stolt mamma med också!!