Genomförande och utvärdering om undervisningsmomentet i magnetism.

Enligt vår gemensamma planering samlade jag fyra barn, som alla är drygt tre år, för att läsa sagan om ”Tummen och dockis hittar en spikfångare” av Inger och Lasse Sandberg. Jag läste sagan ganska långsamt och vi pratade och diskuterade under tiden. För att förtydliga sagan hade jag med en spik, hästskomagnet, blomma, mutter m.m. Ordet spikfångare funderade barnen på flera gånger och när jag sen tog fram magneterna så sa de med en gång ”en spikfångare”. Jag ställde några öppna frågor om magneter för att se vad de hade för förförståelse kring ämnet magnetism.

Enligt gruppens gemensamma mål utifrån Lpfö-98/10 skall förskolan sträva efter att varje barn:
• utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära,
• tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker
nya sätt att förstå sin omvärld,
• utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om
och samtala om naturvetenskap.(Lpfö-98/10, s.9,10)

Barnen fick varsin magnet och de gick ut på magnetjakt för att upptäcka och utforska vad som fastnade på magneten. Barnen var entusiastiska och de provade magneten på olika föremål och när det fastande något så sa barnen ”spikfångare” och när det inte fastnade sa de att det är ingen spikfångare. De förknippade både själva magneten och det magnetiska föremålet som en spikfångare. En flicka uttrycker att några föremål har klister på sig och därför fastnar de på spikfångaren. Hon provar magneten på en linjal och säjer. ”Den fastnar inte, den har inget klister bara dom här dom har klister över allt”. Det var små magnetbokstäver som hade klister överallt.

En annan, något äldre flicka uppfattade att spikfångaren drog till sig järn och när vi sen gick på ”magnetjakt” sa hon att detta fastnar på spikfångare det är järn! För att synliggöra begreppen attrahera och repellera tog jag fram briotågen. Flickan provade att ”sätta” ihop tågen med varandra och jag fanns där för att bekräfta det hon upptäckte. Enligt Helldén m.fl. (2010) är det betydelsefullt för barnen att vi använder det naturvetenskapliga språket, vilket leder till att barnen får tillträde till dess språkvärld. När de yngre barnen leker med tågbanan upptäcker de magnetismen och vi pedagoger kan ge dem en förförståelse om fenomenet.

Elfström, Nilsson, Sterner, Godée (2008) menar att i en mindre grupp samtalar barnen och frågor är i omlopp. Det pågår upptäckter som de sedan delar med sig av i samspelet med de andra barnen. Yngre barn är i behov av att pröva nya upptäckter för sig själva men i sällskap med andra.

Ett barn provade magneten i sitt hår och sa, ”nej, den fastnar inte”. Barnen samspelade och de utforskade magneterna på ett lustfyllt sätt. De uppfattade att vissa saker fastnade på en magnet men inte att det var av järn. Barnen tittade på vad kompisen gjorde och härmade efter, de hade ett samspel och de inspirerade varandra. Kunskapen som barnen tog till sig skedde mellan samspelet av barn och pedagoger, ett lärande som pågick här och nu. Enligt Elfström, Nilsson, Sterner, Godée (2008) skapas kunskap när individerna undersöker tillsammans.

Referenser
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. och Wehner-Godée, C. (2008). Barn och naturvetenskap- upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber

Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber

Skolverket. (2010). Läroplan för förskola Lpfö 98 reviderad 2010. Stockholm: Fritzes

Charlotte Svärdh